Pubologi

I måndags fyllde jag år och G hade bestämt att vi skulle gå på Pubologi, ett omtalat ställe i Gamla Stan. Vi var G, jag själv och Gs vänner Martin och Viktoria. Jag hade läst menyn, men visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag blev överväldigad av kvalitén på maten, kunskapen hos kyparna och fullkomligt älskade att det var litet och man satt vid långbord.

På Pubologi äter man halvrätter. En halvrätt kostar 185 kr och två kostar 350 och 3 kostar en femhunka. Två rätter är lika med en ganska väl tilltagen varmrätt. Vi beslutade oss att köra det rejset, fast deras burgare är väl omtalade. Det kändes mer rätt att få pröva mycket mat istället för lite grann.

Innan vi fick in maten så fick vi en lite aptitretare, en jordärtskockspuré med en reducerad balsamico och karamelliserade rispuffar. Det var något riktigt rökigt över detta lilla smakprov,  men ack så delikat. Jag tänker, nu jävlar finns det inget som kan stoppa den här matresan, här vet man vad man sysslar med.

Vi hade tagit några öl innan middagen, då vi hade ett sent bord (21.15) och tyckte det var bäst att fortsätta på det. Vi fick in en varsin Mori, red ale från Island.
Till detta tog Gabriel, Vickan och jag Ravioli con tartufo nero, Ravioli fyllda med mjukbräserad oxsvans från Upplandsbonden. Serveras med kräm på Butternut-pumpa, vattenkrasse, oxsvansbuljong, råhyvlade champinjoner och riven svart Piemonte-tryffel – detta är kärlek på en tallrik. Martin tog Norra B, Smörstekt blandad förortssvamp med rökt och stekt blomkål. Serveras med bakat ägg från Sanda 63 grader Celsius, surdegskrutonger och potatiscrisp – han hävdade att det var samma för honom.

Rätt nummer två så skiljde vi oss åt, Gabriel åt en rådjursinnanlår på tatariskt stektvis, Martin tog raviolin vi andra åt som första rätt och Vickan åt en träkolsgrillad kotlett från en Pata Negra-gris. Själv gick jag på det säkra kortet korv med bröd.

Salsiccia Trinità, Chef Buchet´s tre heliga korvar: 1. Wienerkorv. Serveras med Pubologis räksallad. 2. Viltkorv smaksatt med enbär och apelsin. Serveras med gräddkokt svamp. 3. Domtagris-Chorizo. Serveras med rostad paprika-vinaigrette. Alla korvar kommer i passande bröd med tillhörande ketchup och Dijon-senap på sidan. Mina vänners mat såg kanske aningen ljuvligare ut än mina korvar, men alla hävdade att detta var bland det bästa vi ätit i Stockholm på länge. Till mina korvar drack jag den holländska La Trappe.

Jag avslutade min måltid med en saltad karamellglass och en porter – grym kombination som verkligen fick mig att lysa upp. Vickan åt en kryddglass och drack Monbazillac till det och Gabriel och Martin hävdade att de med varsin Susino Spezie, Kompott av plommon från Rosenberg. Serveras med kryddglass, Italiensk maräng, rostad sockerkaka och yoghurt drog vinstkortet på efterrätten. Jag hade nog själv inte klarat av något så tungt, men så är jag inte heller en hel karl. Till detta drack vi hederligt bryggkaffe.

Att man har menyn i små lådor tillsmmans med besticken känns fint. Man har väggarna fyllda med viner där prislappen är synlig, så att man lätt vet vad man betalar för. Där finns viner från 100 kronor och uppåt. Prissättningen på vinet känns inte heller uppåt väggarna, utan snarare ganska bra. All öl de säljer kommer på tapp och man får det i 12, 25 eller 40 cl vilket är precis perfekt när man bara ska ha det till maten. Jag blev förälskad och detta var det perfekta sättet att börja mitt 34:e jordsnurr. Gå dit om ni får möjligheten, men boka bord för all del.

Mattias Chili och Habana Club’s majskolv

Nytt jobb innebär visst att man inte har tid med sin blogg. Det är naturligtvis sjukt trist, men i veckan kom både lite tid och matglädje tillbaka. Jag lagade en chili för första gången någonsin. Köpte högrev, ancho, chipotle och habaneros chili, färsk vitlök och ljus mexikansk öl. Kryddor som fanns hemma, koriander, oregano och chilipulver blandades i grytan som också innehöll buljong. Hade jag haft tiden hade jag långkokat det, men nu fick det puttra i ca 3 timmar istället.

Middagen var igår och till förrätt så gjorde jag en majskolv som min kollega Nanna berättat om från Habana Club Café i New York. Man grillar majskolven (eftersom höst och ingen grill, funkade grillpannan perfekt) och smetar sedan på en röra av majonäs, creme fraiche och kummin och toppar kalaset med riven ost (i detta fall färdig taco-ost) och chilipulver. Det är bland det enklaste jag har gjort, men en stormsuccé.

Varmrätten lät sig också väl smaka och receptet var en inspiration från min kollega Mattias, men jag hade även läst andra chilirecept som den här.  Jag serverade den med hemmagjord guacamole, salsa, tortillas och creme fraiche. Jag tror på magkänsla, tid och ingen stress. Man får se det som ren terapi att laga den här typen av mat. Anchon och chipotlen förvällde jag lite innan jag rensade dem. Jag hade inte i vansinniga mängder heller, för jag ville inte att det skulle bli för starkt, snarare bara en touch av det. Det smakade gott och alla var sjukt nöjda och mätta. Det roligaste var kanske att jag trodde att jag lagat för lite, men jädrans vad med rester det blev. Hej matlåda resten av veckan!

Berry Boost

Om jag kommer få dille på det här? Antagligen. Alla goda ting är tre: Granatäpple, russin och blåbär.
(Hej tandtroll om jag inte är försiktig!)

Brysselkål

2 påsar för 12 kr kan bli mat för gudar. Jag älskar brysselkål!

Stone Cali-Belgique

Belgiskt! IPA!

Jag vet att jag har skrivit om den här ölen förut, men med ytterligare ett halvår av kalifornskt öl under bältet så tyckte jag att det var dags att testa en gång till.

Cali-Belgique från Stone är en rolig öl. Det är som att ta en belgisk, lite sötsur ale och låta den åka i teleporteringsburken från Flugan tillsammans med en kalifornsk IPA. Det som kommer ut är dock inte en spattig Jeff Goldblum utan en god och knasig ölupplevelse utöver det vanliga.

Köttkoma

Träffade Sara för catch up. Minst 3 månader sedan vi sågs och då är vi ändå de barnlösa workholic eejitsen* i bekantskapskretsen. Frusna, vrålhungriga och desperata efter varm hamnade vi på Texas Longhorn och fick i oss en varsinn Texas Chili och ett par Sam Adams Boston Lager i ett ultramysigt barhäng. Perfekt sätt att mellanlanda veckan och den tidiga hösten, trots att jag känner lite köttkoma.

*eejitsen = försvenskad variant av skotskans/irländskans eejits som betyder idioter

Efterrätt med twist

Våren och hösten får nog dela på platsen som min favoritårstid. Våren är underbar med ljuset och alla primörer, medan hösten inbjuder till mysfaktor 100 med svamp, vilt, bär och sitta under en filt medan regnet smattrar mot rutan. I helgen var vi hemma hos mina fina vänner Anna & Roger. Anna och jag hade fått en massa svamp från hennes svärmor, så jag lovade att laga min paradrätt – svamprisotto. Anna kirrade förrätt och efterrätt. Efterrätt med twist. Divine as f**k!

“Köpte lingon på Bondens…får se om jag hinner försöka mig på en lingonsorbet” skickade Anna i ett mess på fejjan. Finfinare och mer höstfest kunde det ju inte bli. Lingonsorbeten med vodka ackompanjerades av en fantastisk mogen brie med fikonmarmelad och en pannacotta med röda vinbär, blåbär och mynta. Hela efterrätten blev en riktig fest och trots att den blev rätt mastig. Helt enkelt tre skitbra grejer på samma tallrik – så in i helvete bra.

Hur skulle jag hitta på receptet frågade jag. Anna sa “det första du hittar när du googlar” – så jag antar att det är DET HÄR. Till denna fest drack vi en Sauternes. Fast vilken det var, kommer jag inte ihåg, för strax efter det, så började jag åka longboard i deras vardagsrum.

Toronado

I Lower Haight ligger en liten bar med stort utbud och rejält stökig stämning – Toronado. För den som inte har något emot lite lort, klaustrofobisk trängsel och skitgod öl så är det ett skabbigare men trevligt alternativ till Monk’s Kettle.

Om du kan tänka dig Dovas med annat än veckans stöl så hamnar du ganska nära.

Chicago!

Jag lämnade nyligen västkusten för ett helglångt chicagobesök och självklart så spisades det en öl eller två. I brist på annat att gå på så valde jag öl efter namn och tro’t eller ej men det funkade!

Del av utsikten från 96 våningar upp i Hancock Tower.

Three Floyds Arctic Panzer Wolf IPA var helt klart favoriten. En rejäl imperial IPA med det bäst ölnamn jag någonsin hört. Torr och så hårt humlad att eftersmaken varade till morgonen efter.

Tyranena Bitter Woman IPA – inte så mycket att säga. Normal IPA. Halvdant namn, rolig etikett.

Straffe Hendrik från de Halve Maan är en belgisk ale med allt vad det innebär. Lite för söt och sliskig, men återigen pluspoäng för namnet.

Trattkantareller

Gabe och jag hittade inte min mammas hemliga kantarellställe, så de vi hittade (alles på bilden) äter vi idag till frukost!