Arkiv för Tempranillo

Querciabella 2008

Italien. Att jag till denna dag inte besökt detta land, minus Sicilien, är för mig ett stort mysterium. Italien är ju Europas diamantgruva när det gäller viner. Här ifrån kommer så mycket gott att jag får samma känsla som ett barn som kastar sig i ett bollhav. Färg spelar mindre roll, det här är så j-la kul!

När ett ex fyllde år stiftade jag bekantskap med Querciabella för första gången. Han blev inte lika impad som jag blev och lika förälskad som jag blev av vinet, svalnade min kärlek för snubben. Det är en Chianti Classico, den ligger runt 200 spänn och kommer i spridda skurar till bolaget. Men det här får mig att dra på smilbanden.

95% Sangiovese och 5% Cabernet Sauvignon och vingården satte sin första Querciabella till världen 1974 och idag tillverkar man ca 16 000 lådor av denna gudagåva. Vingården är både ekologisk och biodynamisk certifierad och säga vad man vill om det där mumbo jumbo som biodynamisk kanske är, men vinmakarna gör jackpot varje gång. Jag har prövat 2006 och 2008, denna moderna Chianti får mitt hjärta att klappa lite extra. Balanserad syra, rika körsbärstoner tillsammans med en behaglig örtighet, lakritstoner och lite kakao. Sist jag hittade den på bolaget blev jag så till mig att jag av misstag rev ner några billiga halvflaskor på hyllan intill!

20110520-083134.jpg

Ungt, tack!

Vinnördar pratar om sina vinkylar, sina lagrade viner och vad det äldsta man har druckit är. Jag tror att något från 60-talet är det äldsta jag har prövat, men jag går inte igång på alla cylindrar av gamla grejer. Jag gillar mina viner unga. I alla fall 9 fall av 10 och jag kan komma att ändra mig under resans gång. Dock inte i detta inlägg.

Spanien gillar ju det här med att fat- och flasklagra sina viner så att den lena vaniljen smeker tungan, det är inte heller min grej. Jag hittade under semestern den här, Riscal Roble 2007, på en vinlista och ville pröva det.Vinet hade visserligen fått några år på nacken, men det kändes inte alls som en spanjor på det sättet och roble är nivån under crianza och det här vinet hade inte lagrats mer än 6 månader om jag inte fått fel information. Det här var en Tempranillo i min smak, mörka röda bär med inslag av hallon, mörka körsbär och lätta toner av björnbär med bara en lätt touch av vanilj.
Ett enkelt och rättfram vin utan några krusiduller. Sånt gillar jag.

Utan krusiduller.

 



Copyright © 2004–2009. All rights reserved.

RSS Feed. This blog is proudly powered by Wordpress and uses Modern Clix, a theme by Rodrigo Galindez.