Räkmackor vi minns

Att en räkmacka är bland det godaste jag vet är det nog få som har undgått. När jag kollade igenom bilder på min mobil och såg att det fanns ett gäng bilder på räkmackor i den, så kunde jag inte låta bli att skriva den här bloggposten.

Västkusträkis – En klassisker hos vännerna Johanna och Jesper i deras sommarstuga på Mjörn. Att vi drack bägare med Bolly gjorde inte saken sämre. Det här kanske är i sin absolut bästa form. Räkorna är naturligtvis så färska som det inte ens går att få i Stockholm och handpillade av mig.

Bakisräkis – efter en middag i vintras där det storkonsumerades skaldjur och champagne så tog jag mig samman morgonen efter och skapade en räkmacka med lite skaldjursgojs på surdegsbörd.

Bli ihop-räkis – Gabe och jag hade precis träffats. Vi hade inte bestämt oss för vad vi var för varandra, men det var ett litet crunch moment för oss. Den här räkmackan är kanske inte den finaste, men den var köpt med tanke på att få mig på fall och Gabe lyckades. Och ja, vägen till mitt hjärta är tydligen genom en räkmacka.

Söndagsräkis – en sån där man kastar ihop när man av ren lycka ser att man har ett paket räkor som ligger och väntar på en i frysen. Perfekt avslut på en helg.

Brooklyn East India Pale Ale

Idag, en sval sommardag, efter turné i norrort för att bland annat sniffa på nykläckta bebisen Eira, så kändes det helt rätt att hamna hemma på Gs balkong och knäcka en East India Pale Ale från Brooklyn Brewery och äta en hemmagjord räkmacka. Kanske inte den vanligaste och mest klockrena kombinationen, men däremot var det smörstekta brödet (räkmackebasen) och ölens torra, lätta smörkolanyanser samt blommighet inte en helt oangenäm kombination. Det blev faktiskt rätt så bra. Inte fy skam en helt vanlig söndag under semestertider.

Räkmacka á la Melanders – take away

Jag är svag för skaldjur. I alla dess former minus krabba som jag fortfarande inte är överförtjust i. Räkor har jag gillat sedan jag var en tvärhand hög och vi hade ofta kvällar hemma när jag var liten där vi ställde fram brödrosten på bordet, man skalade sina räkor och smetade på lite majonäs på brödskivan och la dit så många räkor man orkat skala, oftast inte så många som man idag gillar. Igår när jag kom hem till G hade han inte lagat någon mat, utan tagit en lov förbi Melanders i Söderhallarna och plockat upp en varsin räkmacka till oss. Gissa om jag blev glad som hade tänkt på räkmackor hela eftermiddagen och hade tänkt att föreslå att det var det vi skulle äta till middag. Den var ju inte jättefestligt upplagd och vi hade kunnat pilla räkorna själva, men en räkmacka är alltid en räkmacka och det smakar nästan alltid lika gott. Till det blev det den där Puychericen som jag nämnde igår, men det hade smakat mycket bättre med ett knastertorrt vitt, men så långt tänkte tydligen inte jag när jag var på Systemet tidigare på dagen. Då tänkte jag inte heller på räkmackor.

Räkmacka á la Melanders – i take away form.

Ostron

Äntligen kom den där våren. Sprättande på väg till jobbet i vårjacka och högklackat kom jag att fundera på hur jag lyckades genomlida den här vintern. Jag är övertygad om att det var för att min vinter kantades av ostron, mycket ostron.

Rent krasst är ostron en liten mollusk i kalkskal som är tvåkönat och lever i grunt, varmt, salt och rent vatten. Vanligaste är ostron från Normandie och Bretagne så klart, men word on the street (internet) är att fransoserna tycker våra svenska är crème de la crème. Personligen har jag förälskat mig i ostron från Utah Beach, Normandie. Och ja, det är värt att betala lite mer för ett ostron än ta det billigaste. Du kommer få en mycket angenämare smakupplevelse.

Somliga säger tabasco eller citron till ostron. Min favorit är rödvinsvinäger och finhackad rödlök. En liten skvätt av det på ostronet, sen är det bara att “hälla” i sig. Dessutom tror jag en hederlig Morakniv funkar nästan bättre än en ostronkniv att öppna mollusken, så jag satsar på det efter att brutit av tre spetsar på lika många månader.