Efterrätt med twist

Våren och hösten får nog dela på platsen som min favoritårstid. Våren är underbar med ljuset och alla primörer, medan hösten inbjuder till mysfaktor 100 med svamp, vilt, bär och sitta under en filt medan regnet smattrar mot rutan. I helgen var vi hemma hos mina fina vänner Anna & Roger. Anna och jag hade fått en massa svamp från hennes svärmor, så jag lovade att laga min paradrätt – svamprisotto. Anna kirrade förrätt och efterrätt. Efterrätt med twist. Divine as f**k!

“Köpte lingon på Bondens…får se om jag hinner försöka mig på en lingonsorbet” skickade Anna i ett mess på fejjan. Finfinare och mer höstfest kunde det ju inte bli. Lingonsorbeten med vodka ackompanjerades av en fantastisk mogen brie med fikonmarmelad och en pannacotta med röda vinbär, blåbär och mynta. Hela efterrätten blev en riktig fest och trots att den blev rätt mastig. Helt enkelt tre skitbra grejer på samma tallrik – så in i helvete bra.

Hur skulle jag hitta på receptet frågade jag. Anna sa “det första du hittar när du googlar” – så jag antar att det är DET HÄR. Till denna fest drack vi en Sauternes. Fast vilken det var, kommer jag inte ihåg, för strax efter det, så började jag åka longboard i deras vardagsrum.

Vad blir det för mat?

Skit-Vi på Gullmarsplan hade ingen täckning, så det fick bli tacos till middag. Eller en tacosallad, då jag missade brödet och låter en LCHF-diet kickstarta hösten.

Stekt strömming

När jag var liten pimplade vi strömming på farmor och farfars landställe utanför Norrtälje. Jag älskade de där stunderna, när man satt i en alldeles stilla vik och drog upp litervis med fisk. Den här gången när vi kom tillbaka till huset, jag kan ha varit 7 år, frågade jag min farfar om han kunde visa mig hur man rensade fisken. Farfar som var en man av den gamla skolan, den som tror att uppfostran går ut på bestämdhet, mitt ord är sista ordet och inget tjafs tolereras, visade mig hur man skar av huvudet och sprättade upp kroppen och grävde ur inälvorna. Jag kände mig viktig och älskade varenda sekund när farfar och jag satt bredvid varandra och rensade fisk efter fisk.

Helt plötsligt så reser sig farfar upp och säger på sin klingande Tornedalsdialekt:
“Tooooveee, nu vet du hur man gör. Du kan ju rensa färdigt de där!” så pekade han på en full 10 liters hink.
Gubben hade brutit vår magiska stund och som med en örfil vaknade jag upp till den bistra verkligheten. Med allt roligt kom det något tråkigt som måste göras. Det var ju ingen idé att protestera, gubben gav aldrig vika. Jag rensade all fisk, satt i vad som kändes timmar och när jag var klar var farfars kommentar “Bra, du kan ge dem till farmor!”

Det kanske låter lite tufft, men jag vet att det var min farfars sätt att visa att han var nöjd med mitt jobb. Jag lärde mig att rensa strömming och tänker på den här stunden varje gång jag äter strömming. En fisk som jag verkligen gillar! Senast igår åt jag det till lunch, med potatismos och skirat smör, precis som det ska vara!

Mamas & Tapas

Igår var det dags att träffa Anna och uppdatera varandra i våra liv. Hennes med man, barn som redan börjar dagis och nytt jobb på DHL. Jag med samma jobb som snart byts ut till nytt, ganska ny snubbe och inte en unge så långt ögat når. Naturligtvis skulle vi ju skvallra om alla gemensamma bekanta, drömma om framtiden och klaga på att vi aldrig ses.

Jag slängde ut en fråga på Twitter om vart man skulle styra sin kosa, fick en massa bra förslag och när vi var på väg till ett av dem, så gick vi förbi Mamas & Tapas på Renstiernas Gata. Varför inte? sa vi och traskade in. Jag har, trots att denna filial har legat där i flera år, bara varit på den på Scheelegatan.

Vi beställde och delade på Patatas Bravas, Chorizo y Queso Manchego, Gambas al Ajillo och Papacitos, eller på svenska friterad potatis med het tomatsås, kallskuren chorizo med manchego-ost, scampi i vitlök och baconlindade dadlar. Erfarenheten säger att man beställer mer om man efter 2 tapas fortfarande är hungrig. I det här fallet blev det alldeles lagom med mat och till kalaset tog vi en varsin Cruzcampo, min spanska favoritöl.

Gott, enkelt och jävligt socialt. Att träffa Anna var ju så klart kalashärligt, vi måste hitta mer tid till att ses bara. Det är visst nåt som kallas livet som kommer emellan gångerna bara.

Trattkantarellspaj

I fredags kom Lena hem till mig och käkade middag. Vi äter ofta paj när vi ses och jag gillar det, eftersom man i princip kan ha vad som helst i en paj. Allt beroende på vad som finns hemma i kylen/frysen. Nyligen hade min kära mor gett mig en hel burk med torkade trattkantareller från förra hösten så gjorde vi en trattkantarellspaj.

Här kommer ett busenkelt recept som jag hittat på matklubben.se.

Pajdeg:
100g smör
3 3/4 dl mjöl (jag använde vetemjöl)
2 msk vatten

Äggstanning:
3 ägg
3 dl mjölk
salt/peppar

Fyllning:
Smörstekta trattkantareller
Riven ost efter tycke o smak (gärna smakrik)

Blanda ihop rumstempererat smör och mjöl, tillsätt vattnet för att få till pajdegen. Låt stå och vila i kylen i ca 30 min.
När färdigvilad, så trycker du ut den i en pajform och förgräddar i 10-15 minuter på 200 grader.

Under tiden kan du smörsteka kantarellerna och röra ihop äggstanningen. När pajskalet är klart, häll på kantarellerna och osten, häll sedan på äggstanningen och grädda i cirka 35-40 minuter.

Hugg in med en sallad och ett gott vin, vi drack Errazuriz Pinot Noir till pajen, ett bärigt vin med bra syra, men jag tror att en riktigt smakrik Chianti faktiskt hade gjort sig lite bättre. Pajen blev mustigare än jag trodde att den skulle bli och jag skyller på tillfällig (?) sinnesförvirring i sommelierhjärnan.

Pannkakstårta

Min kompis Lea fyller 29 på måndag. Vi firade i eftermiddags med något så löjligt enkelt som pannkakstårta.

Stek vanliga tunna pannkakor, låt dem kallna. Jag stekte mina pannkakor igår och lät dem stå i kylen. Varva med tunt lager grädde och sylt av valfri smak mellan varje pannkaka. Den här hade ekologisk jordgubbssylt. Mindre sött än vanlig tårta, men hundra gånger godare! Vi hade inga bär att garnera med, det hade ju så klart blivit snyggare!

Munchie Box

Skottland fortsatte att inte imponera med sina kulinariska upplevelser. Det är inte så att jag inte tycker att det funkar med chips, pakora, toffypops, scones, steak pie och baked beans. Däremot så är det några grejer man förstår varför de inte har slagit i Sverige. En Munchie Box.

Barry övertalade Joanna och mig att det som skulle vara ett perfekt snack efter att vi spelat bort våra pengar på hästkapplöpningen var en munchie box. Jag förstod inte riktig vad det var. Nu förstår jag. Ännu en hjärtattack i en pizzakartong. Innehållet – kebabkött, pakora, kyckling pitabröd, såser och chips. Gott – njaa…lite osmakligt faktiskt.

Under allt så ligger ett par kilo chips  

Jakten på Deep Fried Mars Bars

Jag har hamnat i Skottland. För mer detaljerad plats så sitter jag just nu i en ganska liten lägenhet i Glasgows West End. Det är skönt att vara “hemma” i Glasgow, min hemstad under flera år och efter två strålande soliga dagar kom regnet och det har duggat hela dagen. Precis som det ska vara. Regnigt.

Jag har några munsbitar som jag alltid vill äta när jag är här och det är att äta indiskt  (check) och att äta tattie scones (check). I tisdags kom vi in på diskussionen om det faktiskt går att få tag på Deep Fried Mars Bars – en Mars chokladbit doppad i frityrsmet som sedan friteras. Det är troligen en hjärtattack på en tallrik, men som min vän Andy sa “I’m willing to try everything once…” och nej, jag tror inte att det kommer att vara en kulinarisk upplevelse, men jag vill ända pröva det.

Pic borrowed from fxcuisine.com – thanks.

Brooklyn East India Pale Ale

Idag, en sval sommardag, efter turné i norrort för att bland annat sniffa på nykläckta bebisen Eira, så kändes det helt rätt att hamna hemma på Gs balkong och knäcka en East India Pale Ale från Brooklyn Brewery och äta en hemmagjord räkmacka. Kanske inte den vanligaste och mest klockrena kombinationen, men däremot var det smörstekta brödet (räkmackebasen) och ölens torra, lätta smörkolanyanser samt blommighet inte en helt oangenäm kombination. Det blev faktiskt rätt så bra. Inte fy skam en helt vanlig söndag under semestertider.

Dålig service

Egentligen finns det nästan ingenting som är värre än dålig service när man går på restaurang. Jag vill inte betala för att bli dåligt behandlad, inte sedd eller få dålig mat.  Jag vill definitivt inte att någon som serverar mig maten är uppkäftig mot mig eller någon i mitt sällskap.

Igår var jag ute med en vän och hennes vänner och åt middag. Vi hamnade på Noel’s på Skånegatan, det är andra gången jag är där. Maten är libanesisk inriktad åt mezestyle, enkel och menyn känns lite knepig och minus för att man inte vill ha en wrap utan allt på en tallrik så får man pynta extra.

Alla rätter är inte superbilliga, men 135 kr för falafel, bulgur, haloumi och baba ganoush känns ändå bra. I köket jobbar, det jag antar är Noel och i baren/golvet jobbar en helseg servitris, på helgerna är de visst flera. Tyvärr sänker servitrisen min upplevelse rätt rejält eftersom hon knappt hör vad man beställer, har inte koll på vem som har beställt vad när maten kommer eller verkar inte kunna göra notan rätt. Samma tjej och samma sak förra gången jag var där. Det minsta man kan begära är att hon har lite koll på vem som beställde vad. Att det sedan tar ca en timme för 6 varmrätter känns inte heller supercool, speciellt som ingen falafel var varm. De har alla förutsättningar, bra läge, okej lokal, okej meny, okej priser, men Noel måste speeda på i köket och servitrisen borde nog bytas ut.

Bilden är lånad.

Däremot är servitrisen på Noel’s inte sommarens sämsta upplevelse, utan det priset tar en av servitörerna på Bauer i Götgatsbacken. Han spillde vin, hade attityd och gnällde. När vi alla hade ätit upp den mediokra maten (nej, det var inte prisvärt, stökig och trist meny), vi var ett sällskap på 10 personer, så var det första gången han dök upp efter att han ställt fram tallrikarna. Någon sa något negativt om maten, som att burgaren var aningen för torr. Besserwissern svarade svalt “Du blev ju mätt i alla fall!”. Att man ens har mage att svara en betalande kund på detta sätt känns inte okej. Idiot! Tack Bauer, till er kommer jag aldrig igen, inte ens för en öl.

Den här bilden är också lånad.