Arkiv för Mat

Korv korv korv

Okej, vår frys är inte så stor, men den innehåller några överblivna tortillabröd, lite frysta grönsaker och K O R V!!! Efter vårt äventyr på Taylor & Jones så har frysen varit packad med det vi skapade denna ljuva höst afton.

Ikväll är det dags för Lamb Merguez. En kryddig korv, en favorit från kylvaruhyllan på ICA i vanliga fall, men den här gången är det någon av våra medkorvstoppare som har gjort alstren! Hemmet har redan fyllts med dofter från korven och till dem ska vi äta blomkålsmos, Gabriels nya favorit. Det är nästan så att jag blir avundsjuk på mig själv!

20120206-185447.jpg

Müsli

Varför jag tidigare inte gjort egen müsli är ett stort frågetecken för mitt i denna sekund sitter jag på golvet i mitt ljuvliga, luggslitna slutet på 40-talskök och njuter av doften på det som rostas i ugnen. Jag hade tänkt att göra ett annat recept, men i avsaknad på råvaror är mitt recept följande.

Blanda 5dl havregryn, 1dl sesamfrön, 1dl kokosflingor, 0,5dl solrosfrön med en deciliter av vardera nöt: valnötter, hasselnötter, mandel och cashews.
Blanda i kanel, cirka 4 matskedar.

Jag rörde i 1,5dl vatten, 0,5dl matolja och 1msk honung.

När allt är färdigrostat kommer jag blanda i torkade fikon, aprikoser och gojibär. Om det här inte gör susen för vinterbluesen så vetetusan vad som ska göra det.

20120205-173414.jpg

Räkmackor vi minns

Att en räkmacka är bland det godaste jag vet är det nog få som har undgått. När jag kollade igenom bilder på min mobil och såg att det fanns ett gäng bilder på räkmackor i den, så kunde jag inte låta bli att skriva den här bloggposten.


Västkusträkis – En klassisker hos vännerna Johanna och Jesper i deras sommarstuga på Mjörn. Att vi drack bägare med Bolly gjorde inte saken sämre. Det här kanske är i sin absolut bästa form. Räkorna är naturligtvis så färska som det inte ens går att få i Stockholm och handpillade av mig.

Bakisräkis – efter en middag i vintras där det storkonsumerades skaldjur och champagne så tog jag mig samman morgonen efter och skapade en räkmacka med lite skaldjursgojs på surdegsbörd.

Bli ihop-räkis – Gabe och jag hade precis träffats. Vi hade inte bestämt oss för vad vi var för varandra, men det var ett litet crunch moment för oss. Den här räkmackan är kanske inte den finaste, men den var köpt med tanke på att få mig på fall och Gabe lyckades. Och ja, vägen till mitt hjärta är tydligen genom en räkmacka.

Söndagsräkis – en sån där man kastar ihop när man av ren lycka ser att man har ett paket räkor som ligger och väntar på en i frysen. Perfekt avslut på en helg.

 

Noma

11 juli, på min namnsdag så satt Lea, Gabe och jag på varsin dator och jagade ett åtråvärt bord på Noma – världens bästa restaurang. Vi lyckades med bedriften efter 1,5 timme att få ett bord kl 12 den 29 oktober. 12 dagar efter min 34:e födelsedag. När man längtat i nästan 3 månader, så känns det konstigt den där dagen när man vaknar upp och inser att man är i Köpenhamn och dagen med stort D hade kommit.

Vi tog en taxi till restaurangen, som ligger vid vattnet, med Nyhavn på andra sidan. Dimman låg tät och vi kände att detta skulle bli en historisk (och svindyr) upplevelse. Jag hade några veckor tidigare sett Mat-Niklas program om Noma och hade sett hur restaurangen såg ut och jag hade en förhoppning om att vi skulle få det runda bordet vid fönstret. När vi blev visade till just detta kände jag att det här kommer att bli en underbar upplevelse. Jag hade inte fel.

Jag har dessvärre inte fått tillgång till hela menyn som man på Noma lovade att återkomma till mig med, så jag kan inte i detalj prata om det vi åt. Däremot, om man känner sig manad att åka, så är det värt att lägga de 2750 danska kronor som vi gav var. Såhär i efterhand, nu när det gått 3 veckor sedan vi var där så har det lagt sig – post-Noma depressionen är borta och jag kan se tillbaka på den 29 oktober som en av höstens allra finaste dagar. Utan Gabe, Lea och Robin hade Noma inte blivit den fantastiska upplevelse som den blev. Världens godaste mat och vin smakar betydligt mycket bättre när man äter och dricker det med människor man älskar.

Här kommer en fotofest av vårt kalas!


Ätbar bordsdekoration – ätbara blommor med en
mousse med sniglar och knäckebrödssticks.


Fläsksvål med koncentrerade svartavinbärsskivor


Friterad renlav doppas i en sås – krispigt!


Små mördegskek med västerbotten
och prästost och färska kryddor.


Levande räkor som ska doppas i en sås
och ätas omedelbart. Nomas svåraste rätt.


Gratinerade musslor i ett “sotskal”


Fågelbon? Nån krämig röra i dem.


Vaktelägg med rökig hösmak.


Morot, rädisa och ätbar “jord” i kruka.


En liten toast.


Äpple med grön sås


Krabbröra med senap och algextrakt


Lövtunna pilgrimsmusslor, bläckfisksås och bönröra.


Råbiff med pepparrot och harsyra som ätes med händerna.


Robin får sås till sina karamelliserade lökar.


Kålfest med buljong.


Antik morot med ängsyra, gotländsk tryffel och tryffelsås.


På Noma får man laga sina ägg själv.

Lea och ägget.

Nu läggs örtsmöret och kålen ner.

Färdigt att ätas.
Godaste stekta ägget jag någonsin ätit.


Harfilé med kol och sparris.


Mouth cleanser.
Fryst gurka med en krämig färskost.


En krämig röra med marängflarn.


Tallparfait med äpplesås.



Vi avslutade i den andra delen av restaurangen med kaffe och lite sötsaker som flödebulle,
toffee serverad ur märgben och en sak till som varken jag eller Gabe kommer ihåg.
Ser vi inte nöjda ut, så säg!

Korvstoppad

När man är som jag, skotska i hjärtat men svenska på pappret, så saknar man de skotska smakerna ibland. Då passade det sig ypperligt att dra till Taylor & Jones och stoppa korv tillsammans med två finingar, Alex och Gabe.

Alex hade lite vana, Gabe med, men jag hade aldrig stoppat korv tidigare. Det var lätt som en plätt. Man mal köttet, blandar det med en slags ströbröd, sedan så häller man i de kryddor som man ska ha till sin korv. Min sort hette “French Toulouse” och innehöll rödvin,  franska örter, persilja och vitlök. Allt blandas ihop med tillsammans och sedan stoppar man korven. Lätt som en plätt.

Har man 750 kr till över ska man definitivt dra dit och lära sig. Dessutom stillar det min längtan “hem” när hela frysen är full med korv.

Pubologi

I måndags fyllde jag år och G hade bestämt att vi skulle gå på Pubologi, ett omtalat ställe i Gamla Stan. Vi var G, jag själv och Gs vänner Martin och Viktoria. Jag hade läst menyn, men visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag blev överväldigad av kvalitén på maten, kunskapen hos kyparna och fullkomligt älskade att det var litet och man satt vid långbord.

På Pubologi äter man halvrätter. En halvrätt kostar 185 kr och två kostar 350 och 3 kostar en femhunka. Två rätter är lika med en ganska väl tilltagen varmrätt. Vi beslutade oss att köra det rejset, fast deras burgare är väl omtalade. Det kändes mer rätt att få pröva mycket mat istället för lite grann.

Innan vi fick in maten så fick vi en lite aptitretare, en jordärtskockspuré med en reducerad balsamico och karamelliserade rispuffar. Det var något riktigt rökigt över detta lilla smakprov,  men ack så delikat. Jag tänker, nu jävlar finns det inget som kan stoppa den här matresan, här vet man vad man sysslar med.

Vi hade tagit några öl innan middagen, då vi hade ett sent bord (21.15) och tyckte det var bäst att fortsätta på det. Vi fick in en varsin Mori, red ale från Island.
Till detta tog Gabriel, Vickan och jag Ravioli con tartufo nero, Ravioli fyllda med mjukbräserad oxsvans från Upplandsbonden. Serveras med kräm på Butternut-pumpa, vattenkrasse, oxsvansbuljong, råhyvlade champinjoner och riven svart Piemonte-tryffel – detta är kärlek på en tallrik. Martin tog Norra B, Smörstekt blandad förortssvamp med rökt och stekt blomkål. Serveras med bakat ägg från Sanda 63 grader Celsius, surdegskrutonger och potatiscrisp – han hävdade att det var samma för honom.

Rätt nummer två så skiljde vi oss åt, Gabriel åt en rådjursinnanlår på tatariskt stektvis, Martin tog raviolin vi andra åt som första rätt och Vickan åt en träkolsgrillad kotlett från en Pata Negra-gris. Själv gick jag på det säkra kortet korv med bröd.

Salsiccia Trinità, Chef Buchet´s tre heliga korvar: 1. Wienerkorv. Serveras med Pubologis räksallad. 2. Viltkorv smaksatt med enbär och apelsin. Serveras med gräddkokt svamp. 3. Domtagris-Chorizo. Serveras med rostad paprika-vinaigrette. Alla korvar kommer i passande bröd med tillhörande ketchup och Dijon-senap på sidan. Mina vänners mat såg kanske aningen ljuvligare ut än mina korvar, men alla hävdade att detta var bland det bästa vi ätit i Stockholm på länge. Till mina korvar drack jag den holländska La Trappe.

Jag avslutade min måltid med en saltad karamellglass och en porter – grym kombination som verkligen fick mig att lysa upp. Vickan åt en kryddglass och drack Monbazillac till det och Gabriel och Martin hävdade att de med varsin Susino Spezie, Kompott av plommon från Rosenberg. Serveras med kryddglass, Italiensk maräng, rostad sockerkaka och yoghurt drog vinstkortet på efterrätten. Jag hade nog själv inte klarat av något så tungt, men så är jag inte heller en hel karl. Till detta drack vi hederligt bryggkaffe.

Att man har menyn i små lådor tillsmmans med besticken känns fint. Man har väggarna fyllda med viner där prislappen är synlig, så att man lätt vet vad man betalar för. Där finns viner från 100 kronor och uppåt. Prissättningen på vinet känns inte heller uppåt väggarna, utan snarare ganska bra. All öl de säljer kommer på tapp och man får det i 12, 25 eller 40 cl vilket är precis perfekt när man bara ska ha det till maten. Jag blev förälskad och detta var det perfekta sättet att börja mitt 34:e jordsnurr. Gå dit om ni får möjligheten, men boka bord för all del.

 

Mattias Chili och Habana Club’s majskolv

Nytt jobb innebär visst att man inte har tid med sin blogg. Det är naturligtvis sjukt trist, men i veckan kom både lite tid och matglädje tillbaka. Jag lagade en chili för första gången någonsin. Köpte högrev, ancho, chipotle och habaneros chili, färsk vitlök och ljus mexikansk öl. Kryddor som fanns hemma, koriander, oregano och chilipulver blandades i grytan som också innehöll buljong. Hade jag haft tiden hade jag långkokat det, men nu fick det puttra i ca 3 timmar istället.

Middagen var igår och till förrätt så gjorde jag en majskolv som min kollega Nanna berättat om från Habana Club Café i New York. Man grillar majskolven (eftersom höst och ingen grill, funkade grillpannan perfekt) och smetar sedan på en röra av majonäs, creme fraiche och kummin och toppar kalaset med riven ost (i detta fall färdig taco-ost) och chilipulver. Det är bland det enklaste jag har gjort, men en stormsuccé.

Varmrätten lät sig också väl smaka och receptet var en inspiration från min kollega Mattias, men jag hade även läst andra chilirecept som den här.  Jag serverade den med hemmagjord guacamole, salsa, tortillas och creme fraiche. Jag tror på magkänsla, tid och ingen stress. Man får se det som ren terapi att laga den här typen av mat. Anchon och chipotlen förvällde jag lite innan jag rensade dem. Jag hade inte i vansinniga mängder heller, för jag ville inte att det skulle bli för starkt, snarare bara en touch av det. Det smakade gott och alla var sjukt nöjda och mätta. Det roligaste var kanske att jag trodde att jag lagat för lite, men jädrans vad med rester det blev. Hej matlåda resten av veckan!

 

 

 

 

 

Köttkoma

Träffade Sara för catch up. Minst 3 månader sedan vi sågs och då är vi ändå de barnlösa workholic eejitsen* i bekantskapskretsen. Frusna, vrålhungriga och desperata efter varm hamnade vi på Texas Longhorn och fick i oss en varsinn Texas Chili och ett par Sam Adams Boston Lager i ett ultramysigt barhäng. Perfekt sätt att mellanlanda veckan och den tidiga hösten, trots att jag känner lite köttkoma.

20110921-221501.jpg

*eejitsen = försvenskad variant av skotskans/irländskans eejits som betyder idioter

Efterrätt med twist

Våren och hösten får nog dela på platsen som min favoritårstid. Våren är underbar med ljuset och alla primörer, medan hösten inbjuder till mysfaktor 100 med svamp, vilt, bär och sitta under en filt medan regnet smattrar mot rutan. I helgen var vi hemma hos mina fina vänner Anna & Roger. Anna och jag hade fått en massa svamp från hennes svärmor, så jag lovade att laga min paradrätt – svamprisotto. Anna kirrade förrätt och efterrätt. Efterrätt med twist. Divine as f**k!

“Köpte lingon på Bondens…får se om jag hinner försöka mig på en lingonsorbet” skickade Anna i ett mess på fejjan. Finfinare och mer höstfest kunde det ju inte bli. Lingonsorbeten med vodka ackompanjerades av en fantastisk mogen brie med fikonmarmelad och en pannacotta med röda vinbär, blåbär och mynta. Hela efterrätten blev en riktig fest och trots att den blev rätt mastig. Helt enkelt tre skitbra grejer på samma tallrik – så in i helvete bra.

Hur skulle jag hitta på receptet frågade jag. Anna sa “det första du hittar när du googlar” – så jag antar att det är DET HÄR. Till denna fest drack vi en Sauternes. Fast vilken det var, kommer jag inte ihåg, för strax efter det, så började jag åka longboard i deras vardagsrum.

Vad blir det för mat?

20110907-184036.jpg

Skit-Vi på Gullmarsplan hade ingen täckning, så det fick bli tacos till middag. Eller en tacosallad, då jag missade brödet och låter en LCHF-diet kickstarta hösten.



Copyright © 2004–2009. All rights reserved.

RSS Feed. This blog is proudly powered by Wordpress and uses Modern Clix, a theme by Rodrigo Galindez.